Du sa att det skulle vara mycket mycket enklare än såhär. Du sa att det skulle gå över och att allt skulle bli som vanligt snart. Men vet du hur fel du hade och hur svårt detta är för mig? Och inte blir det enklare av att du inte ställer upp för mig längre, jag vet inte vad det är som har hänt eller varför men jag vet att ingenting är som det brukade vara. Ibland undrar jag om det är mitt fel? Är det mitt fel att allt har blivit precis så som vi sa att det ALDRIG skulle bli, eller vems fel är det? Jag vill bara att allt ska vara som vanligt, men det kommer aldrig bli så igen va? Jag är så trött på att jag alltid ska vara den som ska försöka ställa allting till rätta och jag är trött på att vara den som du tror att du kan behandla precis hur du vill. Jag vet inte varför ingenting känns som det brukar göra längre men en sak vet jag och det är att jag orkar inte med detta mer. Jag trodde man kunde lita på dig, men oj så fel jag kunde ha.