Jag önskar att allt var LITE lättare ibland, bara lite. Jag hatar den här känslan men samtidigt finns det inget jag kan göra åt det. Ibland känns det som om jag bara vill bort, bort från allt men samtidigt så vill jag så gärna stanna. Det finns trots allt alltid något som får en att vilja vara kvar. Jag önskar att jag vore någon annan ibland så jag slapp känna såhär. Imorgon tror jag mamma och dom åker till husvagnen och jag tror att jag ska följa med och vara där ett tag och kanske slippa tänka så mycket..

Nu ska jag ringa Jessica och träffa henne och prata. Och förhoppningsvis bli på bättre humör. Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Ne det är bäst jag slutar skriva nu och ringer henne innan jag lipar sönder här..

Men vi hörs.