Allt känns bara helt sjukt. Jag har bara väntat på att det ska hända för jag visste att det inte skulle hålla föralltid. Men jag trodde att jag betydde lite mer än så, jag vet inte ens om jag insett det än och jag vet inte om jag vill inse det. Jag kommer att gå vidare det kommer jag, men inte än. Jag vill så gärna kunna skita i att precis så som du verkar göra. Jag vill att allt ska vara som innan, men ändå så är frågan om jag verkligen vill det? Jag får nöja med att vara din vän, om vi ens är det. Allt hade känts lite bättre om du iallafall hade verkat ledsen, om du iallafall brytt dig lite. Det plågar mig att du aldirg mer komma sova tillsammans med mig, att inget någonsin kommer vara som innan. Det blir inte bättre av att jag gräver ner mig, men jag vet inte om jag orkar bry mig så mycket om det. Jag tror aldrig jag har tyckt om någon så mycket som jag tycker om dig. Jag vill så gärna att du ska säga att du ångrar dig, men samtidigt så vet jag att det kommer bli precis som innan och du kommer lämna mig igen, men jag klarar inte detta just nu. Jag hatar detta och jag vill inte tänka på det men det är det enda som jag kan tänka på nu. Jag hatar att jag älskar dig så jävla mycket. FUCK ALLT :'(