för älskling, vad är det för mening med att ge dig
en miljon andra chanser, när du inte tar dom?
och varför ger du mig förhoppningarna, när
det ändå aldrig kommer bli som förr?

kanske är det enklast att lämna allt
precis där vi står,
i vägskälet mellan allt och inget.
(du går mot allt, och jag mot inget
- precis som vanligt)

för det är så konstigt att du kan spela
dina kort så fel,
men ändå alltid vinna högsta vinsten.
medan jag kan sitta med en royal flush
och ändå komma sist i turneringen.
(och du hade inte ens ett par)

något med dig gör att du kommer
undan med allt.
och något med mig gör att jag alltid
trillar dit.

och hur vi än gör så förlorar
jag det här.
(hur vi än gör förlorar jag dig)