jag vet att det är fel men kan du inte komma och lägga dig jämte mig,
hålla om mig och bara ligga där och finnas?

mitt hjärta har nog slagit frivolter för många gånger nu
för att alls kunna göra det lika starkt igen
och jag vet inte vart jag står när alla har olika versioner om dig
och du har ingen alls

tystnaden du lämnat, den du stoppat i min hand
i samma veva som jag stoppade mitt hjärta i din
allt det där dödar mig, jag finner bara inga ord till
smärtan över det

och jag är less på nätter som slår 05.00 för ofta
och jag vrider och vänder mig och försöker tänka på något annat
drömmer mig då istället bort om en dag som kanske aldrig kommer
en dag då du blir något, en dag du då får ett hjärta

och allt handlar bara om lögner efter lögner, vad ska man tro?
en sanning man följer som man skapat själv
det finns inte siffror som kan förklara hur många varv den här
bergodalbanan har snurrat i mitt liv nu
och den bittra sanningen är väll att det var du som skapade den
och alla de ändlösa varven

men du ska veta att för varje droppe i glaset du dricker upp
och för varje steg du tar utan mig
så ropar en röst åt mig hur patetisk du är
och jag undrar för varje gång 'när ska han växa upp?'

mitt hjärta skriker fortfarande efter dig
och det är väll lite så att den luft jag andas fortfarande
är på grund av dig även om du är så långt det bara går ifrån mig

berätta för mig vilka ord i världen som får mig att förstå
hur du bara vände på klacken och stack
berätta för mig hur du ens kunde klippa bandet mellan oss

du kanske redan har glömt mig,
men jag är så mycket starkare än dig ändå