det var när jag bläddrade igenom mina inkomna sms på mobilen
som jag insåg att ingen ansträngde sig för att hålla kontakten med mig längre

eller som när jag satt ensam i mitt rum
med telefonen med oslagna siffror i handen
och insåg att det fanns ingen att bara prata av sig med längre

det var när jag kunde vara levande död i månader
och insåg att ingen fanns kvar för att få mig levande längre

det var när jag grät för saknaden
av alla varma händer och kramar
av all glädje och skratt
av alla minnen och äventyr

och det spelar ingen roll hur många gånger jag egentligen faller numera
för jag har insett att ingen finns där för att ta emot mig längre