Du tror väll ännu att jag inväntar den dagen då du mitt i allt kommer på att du vill tillbaka men sanningen är den att jag väntar inte längre, allt hopp om dig är dött och för var dag som går så ångrar jag att jag älskade så mycket.
Det var dina händer runt min midja om nätterna, tårarna jag fällde för oron att förlora dig visst fan var jag rädd hela vägen, visst fan var det jobbigt men som jag trodde, du vände igen.

Varje gång du går så blir det tyngre att ta mig upp trots att du är så patetisk och inte värd någonting, absolut ingenting.
men vad hindrar det mig ifrån att älska den kallaste människan i världen? jag känner dig inte längre. jag brukade bara älska varenda del av dig och hålla din hand. jag känner inte dig, jag vet inte om du saknar mig och vi ses inte längre det är du som valde det, du gör så jämt, sopar undan allt.

men var det värt det? var jag den delen i livet du verkligen ville sudda ut? Jag är nog den enda som uppskattat varje steg du tar, tror ingen skulle göra det förutom jag för jag trodde du hade ett hjärta en gång, det är så jag vill minnas dig trots att du alltid vänder ryggen till mig

dra åt helvete, dra åt helvete med dig och din tysthet du är så mycket mindre än mig nu, det vet du. En dag kanske jag vänder mig om och skiter totalt i dig och jag hoppas den dagen att du ångrar hur du gjort att du lär dig något för en gångs skull. En människa utan hjärta, får ingen människa med ett hjärta (och om det skulle ske, skulle det nog bara vara jag)

jag har försökt så många gånger nu, bett på mina bara knän och fan va patetisk jag är.

Det vore lögn att säga att du inte gnager sönder mitt inre och att jag inte saknar dig längre men lögner slår man sig hårdare på och därför låtsas jag att jag gett upp dig

jag har lovat mig själv att inte skicka dig ett sms i förtvivlan och panik (för det är du inte värd) men likförbannat kan jag inte låta bli.

Här står jag och avgudar dig på håll och älskar vartenda steg du tar men allt jag får är absolut ingenting. Det svider skulle jag väll utan tvekan kunna säga och man vänjer sig inte. Det var chans efter chans, det var lycka efter lycka
det var allt vi hade som sitter i mig och ett avslut som sa mig noll. men jag fixar det en dag, synd bara att en dag inte är idag och att mitt hjärta aldrig kommer sluta tråna efter dig, vi kanske inte ses något mer men det är okej för dig du har inget behov av min kärlek längre. Men jag tänker inte stå vid din sida längre..