Du sa att du älskade mig en kväll,
men det minns du inte längre
och kanske att det inte räknas när dina läppar bara var budbärare åt vodkan.
Jag tittar på dig alltför ofta, alltför länge
men det bryr jag mig inte ens om att oroa mig över längre,
och de gånger som du möter min blick bygger jag upp ett helt liv på en halv sekund.
fastän jag vet att dina blickar bara är skuggspel, uppförstorade illusioner.
om du bara kunde förstå.
Etthundra och en, så många gånger har jag försökt lätta mitt hjärta
genom att ge det till dig. Ett hundra och en gånger har jag misslyckats.
Det är inte att fånga in orden som är svårt,
jag har en fruktansvärt övertygande förklaring till varför du ska välja mig,
Det är att få ut orden genom min alltför trånga hals som stoppar mig.

hur länge kan man leva utan att andas?