Hur jävla dum i huvudet får man bli? varför kunde jag inte bara låta bli att bry mig om vad du sa, och varför kunde jag inte låta bli att bli glad över att du överhuvudtaget ens saknade mig lite.
och hur jävla ont kan några ord och tystnad göra?
Jag ger nog upp snart.
Hur kunde jag vara så dum att jag gav efter när jag var på väg att lyckas?
Att inte veta hade varit bättre. och det hade känts bättre om jag inte fått höra det jag hörde.
För att först bli glad och sedan sårad direkt igen det gör nog fan ondare än att bli sårad och sedan bli sårad ännu mer.
Det är inte bra att vara glad emellan. Jag hatar att jag känner som jag känner och att du inte känner ett jävla skit.
jag önskar att jag bara kunde låta dig va, att jag kunde skita i vad du gjorde just nu eller vad du ska göra sen. jag önskar att allt var så jävla lätt för mig som det är för dig. Jag hatar att känna såhär och jag vill bara försvinna och jag vill inte sitta själv och bara tänka för tänka är fan det värsta man kan göra.
Jag kommer inte klara av att inte höra av mig, att inte tänka på dig, att inte bry mig. så redan nu är ju mitt försök att lyckas misslyckat. ååh.