du vet att du brukade färglägga min värld
men i slutet är det alltid också du som
mörklägger den och det är oftast du
som rår för dom svarta fläckarna på lakanet
när sminket har runnit pågrund av alla
jävla tårar du har orsakat

och jag skulle inte säga att jag inte
tänker på dig varje kväll och varje morgon
för det gör jag, men ditt ansikte har bleknat
ur min skalle och det kallas kanske styrka
om man nu kan kalla det styrka när man bara
lägger minnena bakom sig och låtsas att
det som varit aldrig varit
och visst fan gör det väll ont

så många gånger du fått mig att gråta och
så många gånger du lurat mig
du är både respiratorn och människan som dödade mig
du är allt på samma gång och jag kan inte hantera dig
och för den delen behöver jag inte hantera dig
men du borde väll ganska lätt kunna lista ut att jag
fortfarande lever på dina andetag trots att vi aldrig
ses längre?

jag skulle inte sticka kniven i hjärtat på dig eller lämna
dig gråtandes och förstörd i panik, jag skulle ärligt talat
inte ens tänka tanken, men du vet att vi är olika
och jag har fan alltid haft mer hjärta än dig för jag
jag har minsann aldrig lämnat dig helt och hållet
jag har alltid stått och plåtstrat dina sår
till och med när du skapade mina

och jag är ledsen att säga det men mitt hjärta råkar slå
för den människan jag satt längst ner på topplistan just nu
och den människan har inget hjärta och han råkar vara du..