Idag saknar jag OSS. Jag vet att ingenting kommer bli som förut igen. Förut trodde jag att det skulle det att det bara var just då som vi glidit ifrån varandra men det är inte så, för vi har glidit ifrån varandra mer än bara för ett tag och jag vet att det inte kommer bli som förut igen. Du har ditt och jag antar att jag har mitt och vi är inte längre något som är självklart det är inte längre dig jag ringer när jag vill shoppa, det är inte dig jag ringer när jag vill festa, det är inte dig jag ringer överhuvudtaget när jag vill göra något eller när jag har det jobbigt. Det är inte längre dig jag pratar med när jag känner att jag inte orkar mer och det är inte längre mig som du ringer när du har det jobbigt, när du vill hitta på något. Det är aldrig vi längre, det är alltid någon annan och jag antar att den vänskap vi en gång hade har försvunnit för länge sen, inte för att vi inte längre är vänner och inte kan prata med varandra för vänner är vi väll, men inte alls som förut. Vi hälsar fortfarande och pratar i skolan när vi ses, men det är inte alls samma sak. Och ibland saknar jag det, jag saknar att ha någon att berätta allt för och som orkar lyssna och jag saknar allt som vi hade men samtidigt överlever och det är väll huvudsaken, jag klarar av att inte ha dig som min bästa vän även om jag saknar det vi hade. Jag påstår inte att det är ditt fel att det blivit som det blivit även om jag ibland kan tycka att du kunde ansträngt dig mer för att vår vänskap inte bara skulle "rinna ut i sanden" som den gjort nu, men jag antar att jag inte är din bästa vän längre och jag accepterar det för jag vet att man förändras och allt som var så självklart innan slutar att vara så självklart. Men det jag ville säga var egentligen bara att jag saknar dig och att prata med dig om allt men jag orkar inte lägga ner någon energi på det när det känns som om jag inte får något tillbaka och jag vet att du ändå oftast inte har tid, att du har tröttnat på att festa (tydligen inte med andra, bara med mig), att jag bor i Orrefors och du i Nybro och att vi inte alls har något gemensamt längre förutom de 4 år när vi alltid var tillsammans,när lärarna alltid sa på utvecklingsamtalen att "Ja och Jessi och hon verkar ju verkligen ha roligt ihop, och det är roligt att dom hittat varandra". förutom dom fyra år när vi aldrig bråkade. Dom fyra år när vi alltid ställde upp för varandra. Den tiden när vi var bästa vänner men förutom det har vi kanske inget gemensamt längre..